Bakgrund
I flera år har jag fotograferat äldre kvinnors händer, för att lyfta fram skönheten i dem, det vackra i att ha
levt och upplevt, att låta händerna berätta sin historia.
Det mynnade ut i en utställning som visats i olika former på bibliotek och i kyrkor.
När jag kom i kontakt med några överlevande från Förintelsen blev det till en naturlig fortsättning av arbetet. Nu blev berättelserna än viktigare, jag fick lyssna till barndomsminnen från krig, getton, koncentrationsläger. Många gånger ohyggliga berättelser, samtidigt som jag blev emottagen med stor värme, generositet och humor.
Antalet medverkande växte, jag åkte runt i Sverige och mötte fler överlevande, lyssnade till deras minnen och fotograferade deras händer. Det har blivit många oförglömliga stunder som jag bär med mig i hjärtat.
Det mynnade ut i en utställning som visats i olika former på bibliotek och i kyrkor.
När jag kom i kontakt med några överlevande från Förintelsen blev det till en naturlig fortsättning av arbetet. Nu blev berättelserna än viktigare, jag fick lyssna till barndomsminnen från krig, getton, koncentrationsläger. Många gånger ohyggliga berättelser, samtidigt som jag blev emottagen med stor värme, generositet och humor.
Antalet medverkande växte, jag åkte runt i Sverige och mötte fler överlevande, lyssnade till deras minnen och fotograferade deras händer. Det har blivit många oförglömliga stunder som jag bär med mig i hjärtat.
Utställningen
Spår av liv - minnen * stjärnor * stenar har visats bl a på ett antal
bibliotek runt om i Stockholm och på judiska kulturhuset Bajit.
I skrivande stund har jag porträtterat 38 överlevandes händer.